DET BØRJAR LIKNA KÆRLEK BANNE MEJ

Clas-Gøran Hederstrøm hadde et hit med tittelen på denne artikkelen. Enda viktigere bidrag for oss skandinaver som heier på the Black Cats har Swen Holm bidratt med. Han startet supporterklubben og er med den dag i dag. For de som er venner med ham på facebook har han spørrekonkurranser om hvilke svenske baner han besøker. Bare å bli venn med en fantastisk mann -one of our own.
Han fikk utfordringen om å skrive om sitt forhold til Sunderland og litt til og her kommer det.

Det började faktiskt i Sverige…

Alla trodde ju att Leeds United skulle vinna den där FA-cup finalen 1973. Men när Bob Stokoe sprang ut på Wembleys gräsmatta för att krama Jim Montgomery var sensationen ett faktum. Några veckor senare kunde vi se en dokumentär på tv som handlade om människorna i nordöstra England. Den passion som dessa människor visade för sitt rödvita fotbollslag smittade av sig på mig. Jag var 10 år och förälskad för första gången.

Åren gick. Jag följde Sunderlands framgångar och motgångar under 70- och 80-talen. Oftast genom att läsa resultat i söndagens dagstidning. Första gången jag såg laget i TV var i ett tees-wear derby mot Middlesbrough. Båda lagen låg i botten av serien och matchen slutade 0-0. Inget av lagen förtjänade att vinna. 1983 åkte jag tillsammans med en vän till London för att se Arsenal – Sunderland på Highbury. Min vän är Arsenal-supporter. Han var märkligt tyst under resan hem efter att Colin West gjort matchens enda mål. Tankarna på att någon gång resa till Sunderland växte mer och mer men det var inte förrän 1987 jag kunde kyssa marken utanför järnvägsstationen i Sunderland.

Jag hade korresponderat via brev med supporterklubben under en längre tid. Både Audrey Baillie och George Forster var vänliga och förklarade hur saker fungerade, tipsade om Bed & Breakfast samt fixade biljetter till matcherna. Jag fick en liten tår i ögat när jag fick se Roker Parks gröna gräsmatta för första gången. Vi spelade då i gamla division 3 och mötte Southend United. Eric Gates (4 mål) och Marco Gabbiadini (2 mål) var på gott humör. Matchen slutade 7-0. Välkommen till Sunderland! Legendaren George Forster visade mig runt på Roker Park och jag har faktiskt hälsat på både Denis Smith och Gary Bennett.

När jag kommit hem fick jag berätta om min resa för några äldre bekanta som inte kunde engelska men som också supportade Sunderland. Det var då tanken på en svensk supporterklubb började gro. Jag skrev till den engelska supporterklubben och fick några namn på svenskar de kände till. Vi var inte fler än 6-7 st. som kan sägas ingå i den allra första skandinaviska supporterklubben. Alla svenskar! Med tiden kom vi att ingå i supporterunionen och fler anslöt sig. Det tog inte lång tid innan det var fler norrmän i klubben än svenskar. Alla var dock lika välkomna. Jag beställde matcher på videoband och lät dem cirkulera mellan oss medlemmar. Det var märkligt att se en match 2-3 månader efter att den spelats. Min ursprungstanke med supporterklubben var att sprida information på svenska eftersom jag mött flera supportrar som inte kunde engelska. Jag producerade medlemsblad på egen hand med hjälp av skrivmaskin, tape och en kopieringsapparat. Jag tröttnade aldrig på det ideella arbetet men jag hade inte tid att utföra det som jag ville. Jag lämnade över efter några år och är idag väldigt glad att vi nu är så många medlemmar och att supporterklubben drivs mycket bättre än på min tid. Medlemsbladet är utmärkt och vi kan få information via internets olika kanaler. Dessutom kan vi få hjälp att köpa biljetter till både hemma- och bortamatcher.

Det som började i liten skala i Sverige för 37 år sedan har nu växt till en vacker skara Sunderlandsupportrar i skandinavien som samlas kring vår gemensamma förälskelse. Sunderland AFC!

Hälsningar

Sven Holm